Programmering på högstadiet

Fri, 31 May 2013 13:26:00 +0200

Jag tycker att man ska lära sig en del datorprogrammering och allmän datorkunskap på högstadiet. Det behövs egentligen inte så mycket, kanske skulle det räcka med bara en handfull lektioner, men det viktigaste är att man väcker ett intresse hos de elever som själva inte tagit första steget.

Datorer och den svenska skolan har en märklig relation. Det finns knappt två skolor i Sverige där datorer används på samma sätt. På vissa skolor fungerar datorerna dåligt och ses på som ett hinder, och på andra skolor fungerar det bättre. Det finns inget undervisningsämne på högstadiet för datorkunskap, eller något liknande, utan tanken är att datorer ska användas i olika ämnen, och deras egenskaper ska användas på olika sätt.

Vi börjar med lite historia:

Vid flertalet tillfällen har mångmiljonbelopp använts och diverse IT-satsningar mot skolan har skett. Det började egentligen 1984, då Riksdagen fattade beslut om att datateknik ska användas i skolan och att alla ska få 80 timmars undervisning i "datalära". Bland annat skulle elever lära sig programmera i programspråket BASIC. Ett särskilt anslag om 20 miljoner för tre år utgick för inköp av datorer till högstadiet, men projektet blev inte riktigt en succé.

Det fortsatte sedan med ett antal olika IT-satsningar för att göra datorn mer central på högstadiet, men jag tycker att vi gått fel väg. Visserligen finns det nu många datorer ute på svenska skolor, men elever verkar kunna mindre och mindre om hur de egentligen fungerar.

Idag blir det mer och mer populärt hos tillverkare att låsa sina enheter så mycket som möjligt. På bärbara datorer blir det vanligare att man inte kan byta ramminne, hårddisk eller batteri, och på surfplattor är det i princip standard. Man köper en pryl som man inte ska peta på (ingen ordvits menad angående petskärmar). Jag vill inte ha en framtid där majoriteten av befolkningen ser på sina tekniska prylar som svart magi.

Användandet av alla prylar är också styrt från tillverkarna. Det fungerar bra att kolla sin mail, och interfacet känns mer eller mindre slipat, men det går inte att ta nästa steg. Du kan inte ens ändra positionerna på ikonerna på en iPad. Allt pekar dessutom mer och mer mot att datorprogram (eller Appar) blir individuella organismer som knappt samarbetar med varandra. Jag har uppfattningen att högstadieelever idag har mycket sämre kunskap om vad filer och filsystem är, eftersom man exempelvis på iPad lagrar sin data i separerade appar.

Det uppmanas inte alls från tillverkarna att man som användare ska ta kontrollen över sin datormiljö, utan man sitter som en konsument, går den förtrampade stigen och köper de nyaste prylarna.

Hur bra är det att barnen ser på teknologi som svart magi? Att de sällan uppmuntras att skapa eget utanför sandlådan (iPad:en)?

På gymnasieskolan finns olika datorkurser varav flera i programmering. Men där är det i dagens läge mycket spretigt. Olika lärare använder olika metoder, och kunskaperna efter gymnasiet varierar enormt beroende på detta. På ett SITSNET-möte där jag deltog berättade lärare från KTH att de idag inte kan anta att en elev kan någon programmering alls, trots att de läst flera kurser på gymnasiet.

Nu är inte allt nattsvart i min värld, utan det finns en hel del bra saker som kommit de senaste åren.

Jag har märkt att de tekniskt duktiga eleverna (när det gäller programmering och liknande) blir duktigare och duktigare. De lägger sin fritid på att exempelvis lära sig programmera, och eftersom de har Internet, så kommer de förbi hinder väldigt enkelt. Om man kör fast så googlar man och läser olika lösningar, tittar på vad andra gjort och lär sig lösa problemet. Jag har träffat flera högstadieelever som varit duktigare på programmering än många KTH-elever som jag studerat tillsammans med.

Internet har vuxit till att vara den mest vitala kuggen i en dator. När Internet-uppkopplingen krånglar blir datorn snabbt väldigt tråkig för de flesta. Internet är den nya plattformen som binder ihop alla olika enheter, oavsett om det gäller en mobiltelefon, surfplatta, laptop, stationär dator eller Google Glass så har de alla en webbläsare. Jag tycker att det är viktigt att elever lär sig programmera mot denna nya plattform så att inte tekniken kommer att kännas som svart magi.

Kort sagt så vill jag alltså att elever lär sig att man kan ta kontrollen över en dator. Många kommer fortfarande att välja en annan bana i livet än den som datorprogrammerare, men det viktiga är att man lär sig se på datorer som formbara verktyg. Man blir då en medveten konsument som kanske väljer att köpa prylar som är mer öppna, använder program som samarbetar bättre osv.

När jag programmerar med högstadieelever använder jag språket JavaScript och programmerar direkt för webben. Men egentligen spelar det inte så stor roll hur man väljer att programmera, bara man kan få datorn att göra något som den inte kunde förut!

Programmering är roligt!

Programmering på högstadiet