Idag har jag följt spåret "Den digitala vardagen" på Internetdagarna, och lyssnat på många intressanta föreläsningar. Många har pratat om den problematik som finns i samhället idag, och om hur bra det skulle kunna vara om allt flöt smidigare i den digitala vardagen. Inspirerad som man blir efter att lyssna på allt har jag funderat på om den digitala vardagen kan slå slint, speciellt när man går i skolan och ska koncentrera sig på att lära sig något.
Jag är en förespråkare för den digitala vardagen, och lever själv med så mycket koppling mot Internet som möjligt. Jag gillar tanken på att det mesta ska hanteras på webben, och blir irriterad när tjänster krånglar. Dock tänkte jag nu försöka skriva en kort, scifi-berättelse om en skoldag som utspelar sig i en framtid där allt genomsyras av nätet och den ständiga uppkopplingen.
Den digitala skolan
Klockan är mycket, jag är nästan sen. Telefonen vibrerar, det är säkert kompisen som chattar med mig och undrar var jag är. Springer in i klassrummet, precis i tid! Några sekunder senare så skulle dörren automatiskt blivit låst. Jag sätter mig på min plats, tar fram datorn och skickar direkt iväg ett chattmeddelande till läraren om att jag är här. Vid katedern lyfter läraren blicken en aning, och fortsätter sedan med den tysta närvaron. Alla måste chatta in sig när man kommit in i klassrummet.
Alla uppgifter finns på lärarens hemsida. Det enda problemet är att jag glömt adressen. Jag chattar med min kompis som direkt svarar med korrekt länk, tack så mycket. Det var många uppgifter som skulle göras idag. I klassrummet är det helt tyst, utöver knapprandet som hörs, samt det mufflade hörlursljudet som indikerar att några redan kommit till video-uppgifterna. Dags att skynda sig.
Andra lärare sitter runt om på skolan och skickar läxor och rättar uppgifter. Pling låter det i hörlurarna och små ballonger med meddelanden hoppar upp på skärmen. Då och då får jag mail som jag bara måste läsa, dessa plingar också. Några vänner chattar med mig, vi är alla på olika uppgifter, men försöker dela med oss av svar. Man kan chatta med läraren i klassrummet också, men kön är lång. Oftast ställer man sig i kön direkt när lektionen startar, och får sedan ställa en fråga som läraren skriver ett svar till. Varje chat är också ett pling, men då vibrerar dessutom telefonen. Allas frågor och svar går att läsa, och varje gång någons fråga blir besvarad blinkar fliken på webbläsaren och jag går direkt dit för att se om jag kan få hjälp.
Några kompisar som inte har lektion skickar bilder på dagens lunch. Usch, jag avskyr korv stroganoff. En annan kompis har redan slutat skolan och börjat spela datorspel. Datorn frågar om jag vill vara med. Vill, men det vore nog inte så bra. Måste komma igång med uppgifterna snart, har knappt chattat in en enda uppgift.
Hela lektionen är fylld av olika medier som tar min uppmärksamhet, sällan har jag samma datorprogram framför mig i mer än 20 sekunder. Det är svårt att hålla en röd tråd i mina texter, men jag är iallafall ständigt uppkopplad, så jag vet att alla andra också har problem.
Min poäng med denna berättelse är alltså att det kanske inte är 100% önskvärt att vi har en 100% närvaro på Internet i skolan. Iallafall inte om den är helt ofiltrerad. Jag vet själv hur det är på jobbet när man håller på med något, och ibland kollar mailen eller något plingar till. Ens uppmärksamhet delas och det är ibland svårt att komma tillbaka till uppgiften. Kanske borde vi vara helt bortkopplade under lektioner (utöver att vi har digitala hjälpmedel såsom wikipedia osv) så att man kan hålla koncentrationen uppe?
Maila din kommentar till mikael@tylmad.com, så lägger jag in den under inlägget.