Idag har jag följt spåret "Den digitala vardagen"
på Internetdagarna, och
lyssnat på många intressanta föreläsningar. Många har pratat om den
problematik som finns i samhället idag, och om hur bra det skulle
kunna vara om allt flöt smidigare i den digitala vardagen. Inspirerad
som man blir efter att lyssna på allt har jag funderat på om den
digitala vardagen kan slå slint, speciellt när man går i skolan och
ska koncentrera sig på att lära sig något.
Jag är en förespråkare för den digitala vardagen, och lever själv med
så mycket koppling mot Internet som möjligt. Jag gillar tanken på att
det mesta ska hanteras på webben, och blir irriterad när tjänster
krånglar. Dock tänkte jag nu försöka skriva en kort, scifi-berättelse
om en skoldag som utspelar sig i en framtid där allt genomsyras av
nätet och den ständiga uppkopplingen.
Den digitala skolan
Klockan är mycket, jag är nästan sen. Telefonen vibrerar, det är
säkert kompisen som chattar med mig och undrar var jag är. Springer in
i klassrummet, precis i tid! Några sekunder senare så skulle dörren
automatiskt blivit låst. Jag sätter mig på min plats, tar fram datorn
och skickar direkt iväg ett chattmeddelande till läraren om att jag är
här. Vid katedern lyfter läraren blicken en aning, och fortsätter
sedan med den tysta närvaron. Alla måste chatta in sig när man kommit
in i klassrummet.
Alla uppgifter finns på lärarens hemsida. Det enda problemet är att
jag glömt adressen. Jag chattar med min kompis som direkt svarar med
korrekt länk, tack så mycket. Det var många uppgifter som skulle göras
idag. I klassrummet är det helt tyst, utöver knapprandet som hörs,
samt det mufflade hörlursljudet som indikerar att några redan kommit
till video-uppgifterna. Dags att skynda sig.
Andra lärare sitter runt om på skolan och skickar läxor och rättar
uppgifter. Pling låter det i hörlurarna och små ballonger med
meddelanden hoppar upp på skärmen. Då och då får jag mail som jag bara
måste läsa, dessa plingar också. Några vänner chattar med mig, vi är
alla på olika uppgifter, men försöker dela med oss av svar. Man kan
chatta med läraren i klassrummet också, men kön är lång. Oftast
ställer man sig i kön direkt när lektionen startar, och får sedan
ställa en fråga som läraren skriver ett svar till. Varje chat är också
ett pling, men då vibrerar dessutom telefonen. Allas frågor och svar
går att läsa, och varje gång någons fråga blir besvarad blinkar fliken
på webbläsaren och jag går direkt dit för att se om jag kan få hjälp.
Några kompisar som inte har lektion skickar bilder på dagens lunch.
Usch, jag avskyr korv stroganoff. En annan kompis har redan slutat
skolan och börjat spela datorspel. Datorn frågar om jag vill vara med.
Vill, men det vore nog inte så bra. Måste komma igång med uppgifterna
snart, har knappt chattat in en enda uppgift.
Hela lektionen är fylld av olika medier som tar min uppmärksamhet,
sällan har jag samma datorprogram framför mig i mer än 20 sekunder.
Det är svårt att hålla en röd tråd i mina texter, men jag är iallafall
ständigt uppkopplad, så jag vet att alla andra också har problem.
Min poäng med denna berättelse är alltså att det kanske inte är 100%
önskvärt att vi har en 100% närvaro på Internet i skolan. Iallafall
inte om den är helt ofiltrerad. Jag vet själv hur det är på jobbet när
man håller på med något, och ibland kollar mailen eller något plingar
till. Ens uppmärksamhet delas och det är ibland svårt att komma
tillbaka till uppgiften. Kanske borde vi vara helt bortkopplade under
lektioner (utöver att vi har digitala hjälpmedel såsom wikipedia osv)
så att man kan hålla koncentrationen uppe?
Internetdagarna inleddes idag med en kort, rolig och intressant
föreläsning av Jimmy Whales, grundaren av wikipedia. Jag tycker att
wikipedia är bland det bästa som Internet har att erbjuda och jag
använder det dagligen. Dock tycker jag att man bör fundera lite över
några saker.
När jag gick i högstadiet i slutet på 90-talet så gjorde man ofta sin
fakta-insamling på följande sätt: Man gick till biblioteket efter
skolan och kopierade artiklar från nationalencyklopedin och från
encyclopedia britannica. Några gånger hittade man en bok som
behandlade ämnet och kopierade även sidor därifrån. Sedan kunde man
hemma eller på lektionstid (eller direkt på biblioteket) skriva ned en
text som hämtade några rader från de olika källorna. Man märkte tidigt
att vissa källor var bättre än andra.
Internet användes lite, och det hände att elever gjorde
källhänvisningar till "Internet", eller "Webcrawler" och "Altavista"
som var mina favoritsökmotorer. Denna missanvändning av källor
diskuterades givetvis när elever började använda Internet mer och mer.
Idag är det wikipedia som gäller. Uppslagsböcker i pappersform är
gamla och finns knappt att hitta någonstans. Det som jag känner har
gått förlorat är viljan att hitta olika källor. Elever verkar nöjda
med wikipedia, och det kanske inte är något speciellt fel med det
egentligen. Det som däremot är fel är att använda wikipedia som
källa. Wikipedia är däremot ett utmärkt verktyg för att hitta bra
källor. Det är något som vi borde lära ut till eleverna!
Ska man skriva ett arbete om vargen, så kan man börja med att läsa
artikeln på wikipedia, och sedan titta på de referenser som finns i
botten på sidan. När man senare beskriver hur vargen jagar sina byten,
precis som man läste på wikipedia, så kan man referera till samma
källa som wikipedia refererar till, och allra bäst så ska man följa
källhänvisningen och se vad som står där (förutsatt att källan pekar
på en online-baserad resurs).
Min poäng är alltså följande: Man ska aldrig ha "Källa: Wikipedia",
utan istället använda de referenser som finns i artiklarna!
Idag har jag varit på internetdagarna och lyssnat på flera olika
personer som pratat om integritetsfrågor när det gäller den svenska
skolan. Det har diskuterats att lärare bör prata om integritet och
källkritik med sina elever, vi har fått höra exempel på hur några
jobbar med webbpublicering samt hur andra jobbat med google och
försökt göra allt på det lagliga sättet.
Jag har funderat lite på en sak som jag inte hört hittills under
internetdagarna, en sak som handlar om hur allt det tekniska hanteras
på skolor. Jag jobbar nämligen som IT-ansvarig, och jag tror att jag
därför tillhör en grupp av potentiellt mycket farliga människor.
Om någon frågar dig om ditt lösenord till slumpmässig plats, eller ber
dig logga in någonstans och sen tar din dator så skulle du nog bli
rätt arg. Men om din lokala IT-nisse gör detta så tillhör det snarare
din vardag. Det är ingen som reagerar om denna person har möjlighet
att ta sig in både här och där. Den lokala IT-nissen har ett stort
ansvar på sina axlar. Rektorns dator kanske måste fixas, sjuksysters
system måste underhållas, hela skolans filer måste backup:as.
Jag tar mitt jobb på mycket stort allvar och försöker ofta tänka på
IT-säkerhet och integritet. Jag kanske hanterar data som kan upplevas
som mycket kränkande och personlig. Tänk om jag gör fel, tänk om
skolans servrar eller lokala maskiner blir hackade och all data läcker
ut. Det är en sak att skolor inte ska skriva känslig data på facebook
eller i någon annan moln-tjänst, men lokalt på datorer kan det ju
finnas allt möjligt.
Som IT-nisse så tänker jag också på hur det skulle kunna se ut på
andra skolor. Tänk om det fanns IT-nissar som blev missnöjda med sin
arbetsplats, eller bara inte orkade bry sig och kanske kastade
sjuksysters dator i skrothögen utan att först tömma hårddisken.
Skolor har skjutsats in i den digitala världen lika fort som resten av
samhället, men på IT-sidan har mycket hänt utan att man tänkt så
mycket först. Det finns ofta ingen direkt ekonomisk förlust när det
gäller datasäkerhet, inte på samma sätt som det är för företag. För
vissa företag är det A och O att all data hanteras mycket försiktigt,
och hela inkomsten kan bero på detta.
På skolor har ibland vissa lärare tagit på sig rollen att hjälpa till
med IT, och om en dator krånglar så kan de lätt fixa något, så slipper
man vänta på det stora, långsamma, företaget. Dessa IT-nissar måste
tänka på att de potentiellt hanterar mycket känslig information. Är
alla medvetna om detta?
Snart är det dags för Internetdagarna 2013,
och denna gång är jag officiell bloggare!.
Det innebär att ni kommer att kunna läsa lite om vad jag får se och
höra under de två dagarna som eventet pågår.
Många bilder utlovas, samt en hel del reflektioner. Jag siktar på att ge mitt
perspektiv som IT-ansvarig på en högstadieskola. Det ska bli extra spännande
att få höra skolverket berätta om hur de tycker att skolor ska jobba med integritet
och informationssäkerhet på Internet.
Jag gör ofta panoramafotografier, främst för att jag tycker att det
är riktigt häftigt med riktigt högupplösta bilder. Man tar 10-20
bilder runtomkring och sen låter man en mjukvara sätta ihop allt
till en högupplöst helhet. Tidigare har jag alltid använt ett
program som
heter Autostitch,
eller Calico på Mac. Nu har jag även testat deras iOS-app,
AutoStitch Panorama.
Resultatet är samma som med autostitch, alltså riktigt bra! Jag har
heller inte upplevt några problem med appen, så jag rekommenderar
den varmt! Här följer ett panorama över staden Akureyri, som jag
besökte i veckan. Om du klickar på bilden så får du den högupplösta
versionen som är nätta 32MB.
Idag lämnar jag Island för denna gång, förhoppningsvis kommer jag
snart tillbaka när vi kommit igång med projektet. Alla elever på
Island är peppade att sätta igång, så det känns som att projektet
inte kommer presentera några problem.
Tanken är nu att jag ska sätta ihop en projektansökan till NordPlus
och där söka pengar för att flyga till Island med barn från Sverige,
och för de isländska barnen att flyga till oss. Projektet kommer nog
sätta igång redan denna termin med en hel del samarbeten mellan
skolorna. Vi hoppas kunna sätta ihop eleverna i grupper om minst
fyra, två från varje land, och låta dem samarbeta kring att bygga
ett datorspel.
Det finns många oilka aspekter man måste ta hänsyn till när man gör
ett spel: Hur ska grafiken se ut? Ska någon rita en massa bilder?
Ska vi ha musik och ljudeffekter, och vem ska skapa dessa? Vem/vilka
ska programmera? Vem ska hitta på handling och eventuella dialoger i
spelet? Jag vill också låta eleverna fundera på om man skulle kunna
bygga egna spelkontroller till spelen, vilket kanske gör det hela
änne mer intressant, då man kan blanda in ämnen såsom träslöjd.
Resan mellan våra länder kommer vara själva avslutningen av
projektet, kanske ett tillfälle för eleverna att träffa varandra på
riktigt, presentera sina arbeten för varandra och även lära sig om
programmering och sånt.
Idag fortsatte arbetet med de olika elevgrupperna på skolan och jag
pratade en hel del om det kommande projektet. Alla var fortfarande
väldigt entusiastiska och lyssnade extra noga när jag berättade att
man också kan bygga egna spelkontroller. Imorgon åker jag hem och
ska försöka ta all entusiasm till eleverna på friskolan och starta
ett samarbete mellan våra skolor så fort det går!
Något som verkligen slog mig när jag gick runt på skolan var hur
stor den var. Allt är lokaliserat i en enda byggnad, och alla
klassrum är stora och har extremt högt till tak. Idrottssalen är av
modellen jättestor, och biblioteket är nästan som ett vanligt
bibliotek, exempelvis det som ligger i Tullinge centrum. Trots att
det var så stora ytor överallt så var det extremt rent på skolan,
förklaringen till detta är att de har en städstyrka på ca åtta
personer som varje dag städar under hela skoldagen. Detta är
tydligen väldigt vanligt på isländska skolor.
Idag hälsade jag på lärarna och eleverna på Síðuskóli, en skola med 450 elever från årskurs 1 tom 10. På Island
börjar man skolan när man är 6 år gammal, och deras årskurs 10 motsvarar vår årskurs 9. Skolan var väldigt stor
och fin, alla lokaler kändes väldigt öppna och hade högt till tak. Imorgon ska jag se till att fotografera mycket
på skolan och lägga upp bilder på bloggen.
Jag träffade en massa elever som var intresserade av projektet och lärde dem några grunder i hur man kan komma
igång med att programmera för webben. Alla var väldigt entusiastiska och verkade sugna på att lära sig mycket
mer, så det här blir nog jättebra!
Det fanns några intressanta skillnader mellan Södertörns friskola och Síðuskóli, bland annat har alla elever
rast samtidigt. Det finns en klocka som ringer när alla har rast, och när rasten tar slut. Går man som lärare
till lärarrummet så finner man i princip alla skolans lärare där, vilket är ett tillstånd som inträffar enbart
en gång per vecka på friskolan.
När skoldagen tagit slut tog jag tillfället till akt att gå runt i Akureyri lite, som med sina 15 000 invånare
är Islands näst största stad. Det gick rätt fort att se det mesta i centrala stan, och då hann jag dessutom
inhandla en mössa och ett par vantar, något som visade sig vara nödvändigt eftersom blåsten gjorde att
temperaturen upplevdes som minst sagt suboptimal för hälsan.
Ok, det var kallare än vad jag var beredd på. När jag klev av
flygplanet i Reykjavik visade det sig att det var kring 8 grader
ute, tydligen hade det snöat i Akureyri (där jag ska vara i tre
dagar). Det blir nog att inhandla lite kläder imorgon, så att jag
överlever.
Som en trevlig överraskning blev jag uppgraderad till Bussinnes
Class på flyget, så jag hade en väldigt bred och trevlig stol, fri
tillgång till massa dricka och sånt, och en multimedia-skärm med
musik och film under de tre timmarna som flyget tog. Iceland-Air får
därför 5 stjärnor av 5 möjliga!
Det är verkligen mycket aska överallt här, alla bilar är grå. Jag
gissar att det mesta av askan kommer från det tidigare utbrottet vid
Eyafjallajökull. Taxin som jag tog mellan flygplatserna var
nytvättad igår och sidorutorna var idag helt grådaskiga. På flyget
hann jag se stora askmoln som ni kan se på bilden.
Vad jag har hittills hört verkar Island vara precis som Sverige när
det gäller teknik och Internet. Alla ungar som går högstadiet har
smartphones och hänger på sociala-medier hela tiden. När man är 14
åker alla på konfirmationsläger och får därefter en summa pengar av
sina släktingar som det genast köps en iPhone för. När barn
tillfrågats varför de åker på konfirmationsläger, är det vanligaste
svaret: "Alla gör det ju, varför ska inte jag också göra det?".
Imorgon bär det av till Island, där jag och en Isländsk lärare ska
utforma en projektansökan till Nordplus Junior och fråga om pengar
för att få spelprogrammera med massa barn. Vi vill åka med våra
elever till varandras skolor och lära alla hur man kan använda
datorn för att skapa egna datorspel! Själv tycker jag att det är av
yttersta vikt att barn idag lär sig att man faktiskt kan vara
producent i den tekniska världen, och inte bara konsument. På en
iPad kan man knappt skapa något själv, till skillnad från en
Commodore 64 på 80-talet. En dator som startade in i ett
programmeringsspråk. Där kunde man sätta igång med programmering det
första man gjorde. Visserligen är en iPad väldigt enkel att
använda, men det är tråkigt att datorer och programmering mer och
mer behandlas som svart magi av befolkningen.
Island är ett land som jag gillar skarpt och det ska bli väldigt
roligt att få åka dit igen och se den fantastiska naturen. Det blir
många bilder på bloggen de kommande dagarna!
Idag har jag suttit och programmerat en del JavaScript, och då
använt CodeMirror: Ett färdigt
bibliotek som gör att man kan få en komplett editor på sin vanliga
hemsida. Projektet som jag jobbat med ska ha en sådan, och därför
kändes det naturligt att använda Codemirror.
Jag måste säga att CodeMirror är ett riktigt bra OpenSource-projekt
som verkligen fungerar bra! Det är superenkelt att komma igång, och
det finns massvis att features som man kan använda. Efter ett tag
känns det verkligen som att man har en riktigt kod-editor inne på
sin hemsida.
På
spelprogrammeringslaboratoriet: www.spelprogrammering.nu/koda
använder jag CodeMirror, och
i det
nya projektet som jag ska ha tillsammans med Internetfonden så
blir det också CodeMirror. Detta kommer jag återkomma till flera
gånger på bloggen, så att ni alla kan få följa hur arbetet
fortskrider! Vi har redan startat lite med projektet, och det känns
verkligen jättebra!
Jag införskaffade nyligen en skrivmaskin från 70-talet som jag
använt en del på skolan, och eleverna har varit helt fascinerade
över detta tekniska underverk. Tänk, man måste fundera över vad man
ska skriva innan man skriver det, faktiskt bygga upp meningen i
huvudet och sedan hålla tungan rätt i mun medan man skriver.
Det händer något i huvudet när man skriver på en skrivmaskin. På
något sätt är man slö när man skriver på sin dator, man tänker inte
efter så mycket utan låter bara fingrarna flyga runt på
tangentbordet. Det känns nästan som att vi förlorat något, trots
alla vinster med att faktiskt kunna backa när man skrivit fel. Bara
själva vetskapen om att man tänka ut vad man ska skriva när man
skriver det, gör att texten som kommer känns bättre.
Jag blev tipsad att
pröva Publit:s tjänster idag, och
de verkar ha precis vad jag behöver. Jag och en kollega håller på
med en engelsk översättning
av vår
spelprogrammeringsbok (det är Jacob Dix som har översatt boken),
och denna gång tänkte vi testa att använda en
Print-On-Demand-tjänst. Det innebär att vi laddar upp boken som en
PDF, och senare kan beställa lösa ex som vi själva säljer
vidare. Publit erbjuder också en tjänst där de kan sköta
försäljningen och distributionen. Det ska bli spännande att testa
och se hur bra allt fungerar! Jag återkommer om detta på bloggen.
På min arbetsplats köper vi i princip enbart begagnade
datorer. Köper man exempelvis en laptop från 2008 som kostade kring
10 000:- som ny, får man fem år senare betala kring 2000:-. Många
har ingen användning för en sådan dator, eftersom operativsystem och
programvara blir tyngre och tyngre, och datorerna upplevs som
sega. Men, eftersom vi använder Linux, och valt att spara på de
visuella effekterna i operativsystemet, känns datorerna som nya!
Faktum är att fem år gamla datorer inte är så himla dåliga
numera. Skillanden mellan en dator år 2000 och år 2005 var extrem,
men en dator som var bra 2008 känns fortfarande rapp 2013, förutsatt
att man inte kleggat ner den med skum mjukvara.
Det jag skulle vilja få fram i detta inlägg är att fler borde handla
begagnade datorer. Jag har personligen en begagnad HP Elitebook
8470, som ny kostade skjortan, men som begagnad kostade kring
2000:-. Jag investerade sedan i mer RAM-minne (något som nästan är
gratis idag), samt en snabb SSD (kostar mindre än
1000:-). Resultatet blir en laptop som är snabbare än de flesta
laptops jag träffar på, speciellt vanliga 6000:- laptops inhandlade
på den stora elektronikaffären. Man gör också miljön en tjänst om
man bidrar lite mindre till den hetsiga konsumptionstakten.
Jag vill passa på och berätta lite om
teknikfyran på Tumba gymnasium.
Fram till mitten av 90-talet kunde man i Sverige utbilda sig till gymnasieingenjör,
men det försvann. Nu har det kommit tillbaka, och på Tumba gymnasium finns
utbildningen med inriktning mot mjukvaruutveckling.
Sen utbildningen startade har jag fått komma och gästföreläst om olika aspekter
inom programmering, och det har verkligen varit roligt! Alla våra lektioner kan
ni hitta här: http://teknikfyran.roboro.se/
Jag och Pontus Walck skrev en bok om spelprogrammering för två år
sedan. Denna skrevs sedan om för ett år sedan och blev ungefär
dubbelt så lång. Nu tänkte vi försöka nå ut till en internationell
publik, och har tagit hjälp av Jacob Dix som påbörjat en översättning
av boken till engelska!
Istället för www.spelprogrammering.nu
blir då adressen www.startcoding.io. Den
hemsidan är under uppbyggnad just nu, men kommer i stort att innehålla samma
saker som spelprogrammering.nu. Troligtvis gör vi en ny rolig design på allt,
det är viktigt att ständigt förnya sig!
Nästa vecka åker jag till Island för att planera ett spelprogrammeringsprojekt,
och då kommer jag att testa en version av den engelska översättningen. Förhoppningvis
kommer den finnas att köpa detta år!
Södertörns friskolas vanliga hemsida, www.friskola.nu,
är en väldigt simpel och lugn sida skulle man kunna säga. Men runt omkring bubblar
det av aktivitet! Idag har vi följande sidor som är kopplade till skolan på olika
sätt:
9:orna bloggar! - AnnaMaria läser böcker med sina 9:or och recenserar och svarar på frågor.
9Nv bloggar om böcker - Maria läser böcker med sina 9:or och recenserar och svarar på frågor.
Under terminen kommer det komma fler bidrag till webbstjärnan 2014, så Södertörns friskola
håller verkligen på att invadera Internet! Observera att jag i listan ovan inte räknar med
skolans olika adminstrativa hemsidor som eleverna och lärarna använder dagligen, utan enbart
hemsidor som externa besökare kan vara intresserade av.
Idag var jag och min familj på Kungsträdgården för att titta lite på
de olika fysikerna som var där och presenterade sina arbeten. Jag och
min dotter strosade omkring medan min fru, som doktorerar i partikelfysik,
stod och pratade med allmänheten om CERN, ATLAS-detektorn och sånt.
Jag tyckte att det var jätteroligt! NO-intresserade elever borde
åka dit, kanske med sina lärare, och ta chansen att prata med riktiga
fysiker och faktiskt fråga vad de egentligen håller på med. Det är häftigt
att träffa människor som verkligen brinner för sitt intresse, och som
arbetat hårt med att studera världen omkring oss.
I en hel termin har nu Södertörns friskolan använt linux för klientdatorer
och resultatet har varit mycket bra. Alla gamla datorer känns snabba, givetvis
använder vi då inte några speciella 3D-effekter i själva gränssnittet. Som
linux-smak har vi enbart använt Ubuntu 12.04 med Gnome-classic som fönsterhanterare.
Som webbläsare använder vi nyaste Firefox, och eftersom alla mest sitter med
Internet är det få som egentligen märker att det är linux i bakgrunden. Ordbehandling
och drivrutiner till skrivare har varit det som krånglat mest, men oftast har det
löst sig. Eftersom vi använder LibreOffice är det flera gamla office-dokument som
inte riktigt betett sig, men det är smällar man får ta. LibreOffice är enkelt att
installera hemma, så alla som vill kan jobba med samma mjukvara både i skolan och
hemma. Detta är ett påstående som inte går att säga om man enbart har nyaste
Microsoft Office på skolan.
Rent administrationsmässigt är linux en dröm i jämförelse med windows. Allt är lättare
och går att hantera över nätverket på ett helt annat sätt. Vi på systemadministrationen
ser ljust på denna termin och tror att allt kommer fortsätta att bara fungera bättre
och bättre! Mer uppdateringar om hur linux fungerar i en skolmiljö följer!
Nu har vi en trailer upp på Jakten på Pedro
och Jakten på Julio.
Nu kommer eleverna att börja filma egna filmer och TV-serierna kommer att sätta igång!
Det ska bli spännande att se hur arbetet går!
Vad är den gemensamma faktorn mellan ormar, tentakler och atan2? För
att förklara detta ska jag först berätta lite om tangens, och om ett
litet problem som programmerare ibland stöter på.
Lite matematik: Tangens för en vinkel är kvoten av motstående och
närliggande katet i en rätvinklig triangel. Alltså, om du har
följande triangel:
...så är tangens för vinkeln A = a/b. Om man är ute efter att räkna
ut vinkeln, och känner till både a och b, kan man använda sig av
inversen av tangens, som också kallas för arcus tangens. Arcus
tangens av a/b blir vinkeln A.
Antag nu att vi har punkten (1, 1) på ett koordinatsystem och vill
ta reda på vinkeln från x-axeln till denna.
På de flesta lite mer avancerade miniräknarna, eller i nästan alla
programmeringsspråk, kan man nu använda funktionen atan, och skicka
med kvoten y/x till denna. 1/1 = 1, och atan(1) = 0.79 rad = 45
grader. Vad händer nu om vi har punkten (-1, -1) och vill göra samma
sak?
Problemet är att -1/-1 = 1, och atan kommer säga att vinkeln är 45
grader igen, men vi vet att vinkeln är mycket större (närmare
bestämt 225 grader, eller -135 grader om man går medurs från
x-axeln). Lösningen på detta kan vara att man inspekterar sidorna
noga innan man använder atan, och i förväg bestämmer vilken kvadrant
den resulterande vinkeln kommer befinna sig i, men detta kan vara
bökigt och det är lätt att det smyger in fel om man inte tänker
efter.
Nu kommer funktionen atan2 till användning! De flesta
programmeringsspråk innehåller atan2, och den anropas alltid med två
argument: Först y-koordinaten och sedan x-koordinaten. Funktionen
inspekterar koordinaterna åt dig, och returnerar den korrekta
vinkeln. Om punkten ligger ovanför x-axeln blir vinkeln positiv,
annars blir den negativ. Det ovanstående problemet blir nu löst
eftersom atan2(-1, -1) = -2,36 rad = -135 grader.
Med atan2 blir det enkelt att göra exempelvis
en orm och
en tentakel
som följer muspekaren! Båda är roliga exempel på när matematik kan
åstadkomma häftiga realistiska effekter!
Inspirerad av
denna: Digital
PI-cture Frame, bestämde jag mig för att montera en Raspberry Pi
i en tavelram från IKEA.
Steg 1: tavelram RIBBA:
Med RIBBA får man med ett bakstycke av masonit och en vit Passe-Partout:
Jag ritade en svart bakgrund på masoniten med permanent-penna. Det blir ett svagt metalliskt utseende:
Väldigt stiligt:
För att montera fast själva datorn vid masoniten satte jag fast vanliga moderkortsskruvar:
Raspberry PI på plats:
Jag använde en platt nätverkskabel och klistrade även in två stycket LED-lister inne i ramen. Många använder USB-WIFI-dongles till sina Pi:es, men jag tänkte att det ändå kommer vara en strömsladd som går upp till tavlan, och då kan man lika gärna ha en nätverkskabel.
Färdigt! Nu ska jag hitta någon bra plats att hänga min dator på, och låta den utföra någon uppgift. Kanske host:a en hemsida?
Som vanligt kommer Södertörns friskola att ställa upp med flera lag
i tävlingen Webbstjärnan! Jag
vill börja med att få presentera de två första
lagen:
Tillsammans med två spansklärare från skolan kommer jag starta inte
mindre än två klassiska spanska såpoperor, där eleverna ska få
skriva manus och filma allt själva. Två språk-grupper kommer få
arbeta parallellt, och resultatet blir förhoppningsvis två superbra
TV-serier!
Just nu är sidorna under uppbyggnad, och vi testar lite hur det
kommer se ut när filmerna väl kommer. Stay tuned!
Jag fick höra talas om Nordplus Junior förra terminen och
blev genast intresserad. Från Nordplus kan man söka pengar för att hålla i projekt som involverar skolor från
olika nordiska länder. Tanken är att främja samarbete mellan gränser och bidra till att unga lär sig om
varandras kulturer. Tillsammans med en annan lärare från Södertörns friskola formulerade jag en projektplan
som kort gick ut på att starta ett samarbete med en skola på Island (Síðuskóla),
åka dit med elever från vår skola, ta elever från deras skola hem till oss, och sedan spelprogrammera med
hela bunten! Tanken är att eleverna ska få arbeta tillsammans i grupper och komma fram till egna spel.
Många olika ämnen kan lätt flätas in, och det kulturella utbytet kommer komma av bara farten.
Steg 1 är nu att åka på ett så kallat "Preparatory Visit", något som jag sökte pengar för och blev beviljad!
Om några veckor sitter jag på ett plan till Island ska där träffa min kontakt på den Isländska skolan.
Förhoppningsvis kommer vi fram till en fulländad projektplan som vi senare kan skicka in till Nordplus igen.
Mer uppdateringar kring detta projekt kommer jag givetvis att skriva här på bloggen.
Internetfonden är en mycket sympatisk fond som styrs av .SE (Stiftelsen för Internetinfrastruktur). Från denna kan man söka medel
för att bidra till utvecklingen av Internet i Sverige. Tidigare har jag genom fonden fått utvärdera och utveckla undervisningsmaterial
för programmering, samt haft nöjet att hålla ett annat litet projekt som handlade om att
lära seniorer hur man programmerar spel. Nu har jag beviljats
medel för ännu ett projekt:
Denna gång ska jag, tillsammans med mina vänner Fredrik och Ella, skapa en miljö där man kan använda sig av programmering i sin
matematik och fysikundervisning. Det ska bli mycket spännande! Jag tror att programmering är perfekt för detta. Mer information
om projektet kommer!
Den klassiska blogg-utmaningen: Skriv 100 inlägg på 100 dagar. Nu ska även jag
ge mig på detta, och för att peppa mig till det yttersta kommer även biträdande
rektor på Södertörns friskola ge sig på detta:
För att vidare tipsa om trevliga bloggar så vill jag
rekommendera att ni läser Toves reseblogg: www.drakensdotter.se.
Tove var tidigare elev på Södertörns friskola, men har nu gått ut nian och ska ge
sig iväg till Kina i ett år. Ett äventyr som inte många i hennes ålder vågar sig på!
Jag har länge funderat kring detta, och man kan på nätet hitta olika
förslag som exempelvis säger att man ska slopa träslöjd och införa
datorkunskap. Jag har följande förslag:
"Tekniska lösningar har i alla tider varit betydelsefulla för
människan och för samhällens utveckling. Drivkrafterna bakom
teknikutvecklingen har ofta varit en strävan att lösa problem och
uppfylla mänskliga behov. I vår tid ställs allt högre krav på
tekniskt kunnande i vardags och arbetslivet och många av dagens
samhällsfrågor och politiska beslut rymmer inslag av teknik. För att
förstå teknikens roll för individen, samhället och miljön behöver
den teknik som omger oss göras synlig och begriplig."
Om vi verkligen vill synliggöra den teknik som omger oss måste
människor få en större förståelse för programmering. Programmering
finns verkligen överallt idag, alla behöver inte syssla med den men
i princip alla utsätts för den.
Om vi ännu en gång tittar i läroplanen, under centralt innehåll för
ämnet Teknik, rörande åk 7-9, finns följande punkter:
Tekniska lösningar inom kommunikations och informationsteknik
för utbyte av information, till exempel datorer, internet och
mobiltelefoni.
Internet och andra globala tekniska system. Systemens fördelar,
risker och sårbarhet.
Den första punkten är rätt vag. Man kan tänka sig att man visar
barnen hur en dator ser ut när man öppnar den, kanske pratar lite om
mobiltelefonens utveckling genom tiderna och om hur Internet format
världen. Tråkigt nog är den undersökande delen svårare och svårare
att göra eftersom enheterna blir mer och mer låsta. Det går inte att
öppna en iPad för att visa hur den ser ut inuti, inte utan att vara
rätt brutal och troligtvis inte få iPaden att bli normal igen. Spara
på trasiga laptops och surfplattor så att ni kan ta isär och visa
eleverna!
Den andra punkten tycker jag är väldigt viktig. Där kan man lära
barnen hur Internet är uppbyggt, vilka tekniker som finns idag när
det gäller nätverk, hur datorer egentligen pratar med varandra om de
är på olika kontinenter osv. Internet är idag väldigt stort, men har
också sina sårbarheter: Om en fiskebåt råkar dra sitt nät över en
fiberkabel mellan Afrika och Europa kan exempelvis dåliga saker
hända.
Man borde också få lära sig vad domännamn egentligen innebär, alla
borde känna till begrepp som IP-adress och DNS. Jag tror att dessa
begrepp är främmande för de flesta idag, trots att de säkerligen
surfar på nätet många gånger per dag.
Det gäller att öka eleverna förståelse för nätverk i allmänhet, så
att de kan se på Internet som ett vanligt, om än väldigt stort,
nätverk.
Jag tycker att läroplanen i princip har täckt upp hur den fysiska
tekniken fungerar, att det finns datorer och Internet och att man
ska lära sig något om dessa. Jag saknar dock en konkret punkt om
just programmering, den teknik som genomsyrar all annan teknik.
Jag föreslår att vi lägger till en punkt som kanske skulle kunna se
ut så här:
Kunskap kring vad datorprogrammering oftast innebär och exempel
på hur den kan se ut på webben och mot fysiska enheter,
exempelvis mobiltelefoner och datorer.
Givetvis kan vi inte lära alla elever på högstadiet hur man
programmerar, men vi kan visa hur det ser ut. Vi vill ju göra våra
elever till tänkande och reflekterande individer, och ett viktigt
steg mot detta är att man förstår sin omgivning. Man ska inte vara
slav till sina tekniska prylar och helt sakna förståelse för hur de
fungerar. Bara man har sett "bakom kulisserna" på exempelvis en
hemsida blir man direkt en mer kritiskt tänkande person. Man förstår
att vem som helst kan programmera mot webben.
Jag ser gärna ännu mer programmering i skolan, men vi kanske ska
börja i teknikämnet?
Jag och min kollega Pontus Walck anordnade en liten
spelprogrammeringskurs för seniorer härom veckan och resultatet var
mycket roligt! Alla deltagare verkade tycka om kursen och vi tror
att en del kommer att fortsätta att leka med programmering även
efteråt på fritiden! Givetvis använde vi JavaScript och
HTML5. Kursen anordnades i samarbete med .SE i kampanjen Digidel
2013.
Radio- och tv-profilen Kjell Eriksson var med och filmade under den
sista lektionen, här kan du se resultatet:
Jag tycker att man ska lära sig en del datorprogrammering och allmän
datorkunskap på högstadiet. Det behövs egentligen inte så mycket,
kanske skulle det räcka med bara en handfull lektioner, men det
viktigaste är att man väcker ett intresse hos de elever som själva
inte tagit första steget.
Datorer och den svenska skolan har en märklig relation. Det finns
knappt två skolor i Sverige där datorer används på samma sätt. På
vissa skolor fungerar datorerna dåligt och ses på som ett hinder,
och på andra skolor fungerar det bättre. Det finns inget
undervisningsämne på högstadiet för datorkunskap, eller något
liknande, utan tanken är att datorer ska användas i olika ämnen, och
deras egenskaper ska användas på olika sätt.
Vi börjar med lite historia:
Vid flertalet tillfällen har mångmiljonbelopp använts och diverse
IT-satsningar mot skolan har skett. Det började egentligen 1984, då
Riksdagen fattade beslut om att datateknik ska användas i skolan och
att alla ska få 80 timmars undervisning i "datalära". Bland annat
skulle elever lära sig programmera i programspråket BASIC. Ett
särskilt anslag om 20 miljoner för tre år utgick för inköp av
datorer till högstadiet, men projektet blev inte riktigt en succé.
Det fortsatte sedan med ett antal olika IT-satsningar för att göra
datorn mer central på högstadiet, men jag tycker att vi gått fel
väg. Visserligen finns det nu många datorer ute på svenska skolor,
men elever verkar kunna mindre och mindre om hur de egentligen
fungerar.
Idag blir det mer och mer populärt hos tillverkare att låsa sina
enheter så mycket som möjligt. På bärbara datorer blir det vanligare
att man inte kan byta ramminne, hårddisk eller batteri, och på
surfplattor är det i princip standard. Man köper en pryl som man
inte ska peta på (ingen ordvits menad angående petskärmar). Jag vill
inte ha en framtid där majoriteten av befolkningen ser på sina
tekniska prylar som svart magi.
Användandet av alla prylar är också styrt från tillverkarna. Det
fungerar bra att kolla sin mail, och interfacet känns mer eller
mindre slipat, men det går inte att ta nästa steg. Du kan inte ens
ändra positionerna på ikonerna på en iPad. Allt pekar dessutom mer
och mer mot att datorprogram (eller Appar) blir individuella
organismer som knappt samarbetar med varandra. Jag har uppfattningen
att högstadieelever idag har mycket sämre kunskap om vad filer och
filsystem är, eftersom man exempelvis på iPad lagrar sin data i
separerade appar.
Det uppmanas inte alls från tillverkarna att man som användare ska
ta kontrollen över sin datormiljö, utan man sitter som en konsument,
går den förtrampade stigen och köper de nyaste prylarna.
Hur bra är det att barnen ser på teknologi som svart magi? Att de
sällan uppmuntras att skapa eget utanför sandlådan (iPad:en)?
På gymnasieskolan finns olika datorkurser varav flera i
programmering. Men där är det i dagens läge mycket spretigt. Olika
lärare använder olika metoder, och kunskaperna efter gymnasiet
varierar enormt beroende på detta. På ett SITSNET-möte där jag
deltog berättade lärare från KTH att de idag inte kan anta att en
elev kan någon programmering alls, trots att de läst flera kurser på
gymnasiet.
Nu är inte allt nattsvart i min värld, utan det finns en hel del bra
saker som kommit de senaste åren.
Jag har märkt att de tekniskt duktiga eleverna (när det gäller
programmering och liknande) blir duktigare och duktigare. De lägger
sin fritid på att exempelvis lära sig programmera, och eftersom de
har Internet, så kommer de förbi hinder väldigt enkelt. Om man kör
fast så googlar man och läser olika lösningar, tittar på vad andra
gjort och lär sig lösa problemet. Jag har träffat flera
högstadieelever som varit duktigare på programmering än många
KTH-elever som jag studerat tillsammans med.
Internet har vuxit till att vara den mest vitala kuggen i en
dator. När Internet-uppkopplingen krånglar blir datorn snabbt
väldigt tråkig för de flesta. Internet är den nya plattformen som
binder ihop alla olika enheter, oavsett om det gäller en
mobiltelefon, surfplatta, laptop, stationär dator eller Google Glass
så har de alla en webbläsare. Jag tycker att det är viktigt att
elever lär sig programmera mot denna nya plattform så att inte
tekniken kommer att kännas som svart magi.
Kort sagt så vill jag alltså att elever lär sig att man kan ta
kontrollen över en dator. Många kommer fortfarande att välja en
annan bana i livet än den som datorprogrammerare, men det viktiga är
att man lär sig se på datorer som formbara verktyg. Man blir då en
medveten konsument som kanske väljer att köpa prylar som är mer
öppna, använder program som samarbetar bättre osv.
När jag programmerar med högstadieelever använder jag språket
JavaScript och programmerar direkt för webben. Men egentligen spelar
det inte så stor roll hur man väljer att programmera, bara man kan
få datorn att göra något som den inte kunde förut!
Laboratoriet
för dig som vill leka Frankenstein med JavaScript, muahahaha!
Många elever får en långsam introduktion till programmering för att
de initialt bråkar med sin dator, eller sin datormiljö. De kanske
inte riktigt får till editering av en text-fil, eller har problem
med något annat. För att snabba upp starten när man ska lära sig
programmering, och kanske för att göra det lättare att testa saker,
skapade jag spelprogrammeringslaboratoriet härom veckan.
På http://spelprogrammering.nu/koda
kan man direkt i webbläsaren få en kod-editor, spara sin kod för
framtida editering samt visa resultatet för sina kompisar, samtidigt
som man håller editeringen hemlig så att ingen kan förstöra ens
kod. De som väljer att publicera sitt verk visas upp i
arkivet: http://spelprogrammering.nu/arkivet.
Jag vill främst göra det lättare för elever och andra att snabbt
komma igång med sin programmering. De första minuterna är väldigt
viktiga och varje hinder som man kan ta bort betyder mycket.
Hela lösningen är under uppbyggnad, så kom gärna med buggrapporter
och allmänna önskemål!
De senaste 30 dagarna har verkligen varit intensiva! Först var
det SETT-dagarna den 17-18
april, där man fick gå runt och mingla med väldigt många
skolmänniskor, prata med olika företag om deras lösningar mot
skolvärlden, och sedan fanns det dessutom en hel del föreläsningar
som man kunde anmäla sig till om man var intresserad. För mig var
SETT-dagarna helt klart intressant, jag hittade en del webbaserade
läromedel som kanske kommer göra mitt liv som systemadministratör
mycket lättare! Givetvis återkommer jag kring detta efter att ha
utvärderat dem.
Det fortsatte sedan med ett möte med
föreningen SITSNET
(www.sitsnet.se), som är en förening som aspirerar att samla
ihop så många programmeringslärare från hela Sverige som
möjligt. Mötet blev mycket trevligt och som vanligt diskuterades det
hur man bäst bör bedriva sin undervisning, några
läromedelsförfattare pratade om sina programmeringsböcker och det
demonstrerades även en del dansprogrammering! Jag pratade om
spelprogrammeringsboken jag medförfattat, och mina slides från det
mötet kan man
se här. Om
man jobbar som programmeringslärare, eller kanske vill integrera
programmering i sitt ämne på gymnasiet, så rekommenderar jag varmt
att man kommer på ett SITSNET-möte!
Senare följde hela upplösningen av
tävlingen Webbstjärnan. Två
av mina lag lyckades gå vidare till finalen, och där fick vi sitta i
de flotta lokalerna på Nalen och ta emot nomineringspriserna. Det
blev inga ädla valörer denna gång, men med nästan 40 000 tävlande
elever från hela Sverige var mina väldigt nöjda att sitta där på den
absoluta toppnivån! Hela tillställningen var väldigt trevlig och
nästa år ska Södertörns friskola givetvis vara med igen, och med
ännu fler lag!
Sist men inte minst gick jag på en tillställning som kallades
FLTM13
(Framtidens lärande, TeachMeet 2013). Till denna samling kom
över 100 lärare som ville dela med sig av sina erfarenheter när det
gäller IT och undervisning i allmänhet. Jag anmälde mig som talare
och fick prata först. Mitt ämne var spelprogrammering och hela
träffen (inklusive mitt prat) kan ses online
på: bambuser. Jag hoppas
att jag inspirerade någon att börja programmera på webben med sina
elever, det är enkelt, roligt och användbart på riktigt! På FLTM13
såg jag en lärare som demonstrerade
en MaKey MaKey, och denna
verkade så rolig att jag genast beställde ett gäng! Utvärdering av
dessa kommer komma på bloggen.
Nu har jag haft några dagar på mig att smälta alla nya intryck och
reflektera en aning. Det är uppenbart att alla dessa tillställningar
har gjort intryck på mig, och det känns som om man blir laddad med
energi att fortsätta hitta på nya roliga saker att göra i skolan!
Kardioider och nefroider är spännande former som man skapar på ett
relativt enkelt sätt. Båda bygger på samma princip: Man har en
cirkel och låter en annan cirkel rulla runt. På kanten på cirkeln
som rullar sätter man fast en penna. Om den rullande cirkeln är lika
stor som cirkeln i mitten kommer pennan att rita en kardioid. Om den
rullande cirkeln har hälften så stor radie så kommer pennan rita en
nefroid. På wikipedia
kan man hitta denna förklarande bild:
Här ser man
tydligt hur den snurrande cirkeln ritar upp en kurva, som till slut
blir en komplett nefroid. En kardioid blir mer som ett hjärta,
vilket förklarar namnet (efter grekiskans καρδία, vilket betyder
hjärta).
Det går också att bygga kardioider och nefroider genom att rita
många cirklar efter varandra, och det visar sig att detta är ett
ypperligt tillfälle att använda polära koordinater. Jag demonstrera
först hur man kan göra nefroider:
Vi börjar med att tänka oss ett antal polära koordinater som
tillsammans bildar en cirkel:
För varje polär koordinat ritar vi nu en cirkel, vars mittpunkt befinner
sig på koordinaten, och vars radie sträcker sig till x-axeln.
Det blir en del cirklar. Notera nu hur utkanten av hela denna figur
blivit en nefroid. Det blir ännu tydligare om vi tar bort axlarna
och ökar antalet cirklar.
För att skapa en kardioid följer vi en likartad metod. Vi börjar
ännu en gång med ett antal polära koordinater som tilsammans bildar
en cirkel:
Nu ska vi än en gång rita en cirkel för varje koordinat. Denna gång
ska dock koordinaten vara på cirkelns rand, och cirkeln ska
positioneras mitt emellan koordinaten och den allra första
koordinaten. För att tydliggöra detta visar jag nedan hur det ser ut
med fyra koordinater, som är längre från varandra:
Den allra första punken ligger på (2, 0) och syns inte i bilden
ovan. Du kan dock ana att de tre följande punkterna alla har samma
avstånd till origo, och således följer en cirkel. Om vi nu
fortsätter hela vägen runt får vi följande resultat:
Att utkanten på denna figur är en kardioid blir tydligare när vi tar
bort axlarna och ritar ännu fler cirklar.
Alla bilder i detta inlägg har jag skapat med väldigt lite
JavaScript-kod. Nefroiden kan man exempelvis bygga på detta sätt:
<script src="http://spelprogrammering.nu/simple.js">
function start()
{
var r = 1;
for (var v = pi/50; v<2*pi; v += (pi/50))
{
var y = r*sin(v);
var radius = abs(y);
math.polarRing(v, r, radius);
}
}
</script>
Det är bara att ta ovanstående kod, spara den som en .html fil och
köra igång den i webbläsaren. Kardioiden gjorde jag en lite längre
lösning på, men fortfarande relativt lite kod:
<script src="http://spelprogrammering.nu/simple.js">
function start()
{
var r = 2;
var step = pi/20;
p0 = {x: r, y: 0};
for (var v = step; v<(2*pi); v += step)
{
var x = r*Math.cos(v);
var y = r*Math.sin(v);
var radius = distance(p0.x, p0.y, x, y)/2;
var l = sqrt(r*r - radius * radius);
var angle = v / 2;
if (v > pi)
l = -l;
math.polarRing(angle, l, radius);
}
}
</script>
Kardioider och nefroider kan man hitta lite varstans i vår värld,
jag rekommenderar wikipedia-artiklarna som kvällslektyr. För
gymnasieelever kan detta också fungera som en övning i både
matematik och programmering. Som avslutning får ni här en färglagd
kardioid:
Tidigare berättade jag om tävlingen webbstjärnan samt om de lag som
tävlar från min skola. Nu är det snart dags för prisutdelning, och
två av mina lag har gått vidare och blivit nominerade! Det är
Isabella och Gustav som lyckats i en tävling där nästan 30 000
elever från hela Sverige deltagit. Nästa vecka får vi se vilken
placering de får!
Jag blev intervjuad på matematikvideo.se
angående spelprogrammeringsboken. Där fick jag en chans att berätta
lite om hur roligt och viktigt det är med matematik, speciellt när
man programmerar spel!
Detta inlägg tänkte jag dedikera till ämnet öppen mjukvara och
reflektera lite över hur en skola behöver anpassa sig för att jobba
med open source.
Jag jobbar som systemadminstratör på en högstadieskola där vi
ständigt jobbar mot att helt använda öppen mjukvara. Det är inte
dock bara en dans på rosor, utan vissa problem kan uppstå. På det
stora hela tycker jag dock att fördelarna är större än nackdelarna.
Man kan dela upp användningen av öppen mjukvara på skolor i fyra
delar:
Det bakomliggande systemet
Klientdatorerna som elever använder
Klientdatorerna som lärare använder
Klientdatorer som används i klassrum för att visa filmer, presentationer och liknande
1. Det bakomliggande systemet
När det gäller det bakomliggande systemet finns det inga tvivel om
att öppen mjukvara är helt oslagbart. På Södertörns friskola har vi
använt Linuxservrar under de senaste sex åren och allt bara
fungerar. Vidare vet inte några av våra användare om vilka system vi
använder, utan de bakomliggande systemen är anonyma arbetshästar. Vi
använder exempelvis:
Ubuntu-server som operativsystem på alla våra servrar
All denna mjukvara är 100% gratis och gör verkligen jobbet bra.
2. Klientdatorerna som elever använder
När det gäller klientdatorer för elever har vi nyligen på skolan
helt gått över till Ubuntu, och resultatet är mycket lovande. Har
man en modern webbläsare och en fungerande ordbehandlare har man
oftast täckt upp behoven för skolarbete. Det är dock viktigt att
skrivare fungerar och detta kan vara lite knepigt ibland, men vi har
bara haft problem med gamla USB-skrivare.
Den mjukvara vi använder på elevdatorer är:
Ubuntu som operativsystem med Gnome-classic som fönsterhanterare
LibreOffice som ordbehandlare och presentationsskapare
Firefox som webbläsare. Det finns gott om bra plugins till Firefox som låser alla inställningar, exempelvis Public Fox.
En del mjukvara som skolan tidigare använt har vi inte fått igång på
Ubuntu, exempelvis StavaRex och Spellright. Men numera så är mycket
mjukvara som utvecklas till skolor direkt på webben, så då behövs
verkligen bara en bra webbläsare. Jag hoppas på en framtid där
majoriteten av mjukvaran som elever använder finns på webben.
Exempel på webbsidor/webbtjänster som vi utnyttjar:
Etherpad har vi använt länge på skolan, nu kommer vi snart gå över till Etherpad Lite
rvl.io testar vi just nu på skolan med bra resultat
Google Drive, några lärare experimenterar med att utnyttja Google Spreadsheet för att rätta prov med Spreadsheet-plugin:en Flubaroo. Detta kanske dock inte riktigt faller in i konceptet "öppen mjukvara", men begreppet blir lite flytande när det finns webbtjänster som är gratis och tillåter vem som helst att skriva plugins som i sig är öppna.
När man är lite uttråkad som elev så ligger det nära till hands att
man skojar lite med skolans datorer, kanske tar bort lite ikoner
eller liknande. Att skydda sådana inställningar i Ubuntu är relativt
enkelt och vi lär oss mer och mer hur detta kan göras på rätt
sätt. Vår inställning har alltid varit att man säkrar
klientdatorerna vid behov, och inte försöker göra systemet så
vandalsäkert som möjligt från början. Det finns inget mer
irriterande som elev än skoldatorer som är så nedlåsta att de knappt
går att använda. De modifieringar som skolans Ubuntudatorer har
kommer jag att skriva ett inlägg om vid ett senare tillfälle.
3. Klientdatorerna som lärare använder
Här har vi haft lite mer problem än med elevdatorer, främst för att
lärare har vissa datorer som de använder dagligen, och då mer
behöver interagera med själva systemet utanför webbläsaren. I
princip ingen använder Ubuntu hemma vilket då betyder att ingen är
van vid gränssnittet. Detta skapar en del irritation och friktion
eftersom lärare har väldigt tajt schema och ofta känner att de inte
har tid och sitta med ett nytt system bara för att. Ändringar som vi
gör kan också kännas som onödiga från lärares synvinkel eftersom de
innan haft windows som faktiskt "fungerat". Varför byta från något
som redan fungerar?
Det har blivit en hel del argumentationsövningar kring varför vi
byter till öppna mjukvaror, och det tror jag är bra. Man reflekterar
över anledningarna och hittar varje gång nya saker som faktiskt blir
bättre med ett byte till Ubuntu.
De flesta lärare har dock ej opponerat sig mot själva Ubuntu, utan
mer mot LibreOffice kontra Microsoft Office. LibreOffice är duktigt
på att öppna filer av olika typer, även från MS Office, men ibland
kan det bli en del problem. Speciellt när man öppnar officiella
dokument från skolverket och kommunen. I flera fall får man hjälpa
läraren att laga dokument för att få dem att fungera på
LibreOffice. Jag hoppas att fler och fler gör som skatteverket, som
faktiskt har officiella blanketter i PDF-format.
4. Klientdatorer som används i klassrum för att visa filmer,
presentationer och liknande
Här har vi haft de största problemen med Ubuntu, och detta främst på
grund av en sak: SLI.SE. På www.sli.se kan man titta på strömmande
media, och detta görs en hel del på vår skola. Problemet är att man
behöver Silverlight för många filmer, och det har fungerat väldigt
dåligt med Moonlight (motsvarigheten för Ubuntu). Dock går vi mot
ljusare tider och sli.se verkar bli bättre och bättre för olika
enheter, och inte bara windows-klienter.
Övrigt är det ibland problematiskt med LibreOffice när elever gjort
egna presentationer hemma med nyaste Powerpoint. Design blir inte
riktigt likadant och kan ställa till med problem.
Slutligen kan jag säga att det känns mycket bra att administrera ett
system som helt bygger på öppen mjukvara. Man behöver inte bekymra
sig alls över licensavgifter och det är lätt att tipsa elever och
lärare om vilka mjukvaror de ska använda hemma. Allt är nämligen
gratis!
Webbstjärnan är en tävling där
tusentals elever som går i lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet och
gymnasiet kan tävla i webbutveckling. Främst handlar det om att
publicera sitt skolarbete på nätet med hjälp av en färdig bloggmotor
(wordpress i de flesta fall), men man kan också ta steget mot riktig
webbutveckling och faktiskt programmera sin hemsida själv. Tävlingen
hålls av stiftelsen .SE.
När man som lärare anmäler ett lag av elever till webbstjärnan får
man omedelbart en valfri .se domän gratis i ett år, gratis
webhosting i ett år samt en massa hjälp med hur man kan komma igång
med exempelvis wordpress.
Vill man jobba med webbutveckling med en grupp elever är
webbstjärnan perfekt. I början får de sitta och fundera ut vilken
typ av hemsida de vill bygga, vilket domännamn de ska ha, och så
vidare. Efter att ha anmält sitt lag och fått alla
inloggningsuppgifter börjar de genast att ladda upp filer med FTP,
testar olika designidéer med HTML och jag som lärare behöver i
princip bara knuffa dem i rätt riktning lite då och då. Det är
uppenbart att när en uppgift är på riktigt, känns meningsfull samt
ger resultat så jobbar man bättre och lär sig mer.
Förra året var några av mina elever från Södertörns friskola med i
Webbstjärnan, och ett lag från skolan vann faktiskt guld!
I början var det några fler lag, men en del elever beslöt sig för
att fokusera på andra uppgifter. På datorklubben är det inte
obligatoriskt att tävla i webbstjärnan, utan man gör det bara om man
vill.
Jag gillar verkligen webbstjärnan och är övertygad om att .SE
lyckats i sitt uppdrag att utveckla Internet och
Internetanvändandet.
I detta inlägg tänkte jag berätta lite om varför jag tycker att
JavaScript är ett utmärkt språk för undervisning på gymnasiet och i
grundskolan, oavsett om man ska lära sig programmering från den
absoluta grunden eller om man redan kan en hel del och vill
fortsätta sin bana som programmerare.
När man ska lära sig programmering så tycker jag att det är viktigt
att det är roligt och intressant från början. Intresserade elever
går själva otroligt snabbt framåt, så det lönar sig verkligen att
lägga ned mycket energi på den första lektionen. Om något ska kännas
roligt och intressant från början gäller det oftast också att man
ska kunna se något resultat väldigt snabbt. Där kommer vi till den
första fördelen med JavaScript: Resultat är enkla att se och snabba
att få. Nedan har jag listat några anledningar till varför jag
tycker att JavaScript är ett utmärkt språk för undervisning.
1. JavaScript interpreteras av webbläsaren.
För att se resultatet av sin programmering behöver elever och
andra bara ha en webbläsare. Det är dessutom busenkelt att
skicka upp resultatet på webben så att alla kan ta del av ens
lösning (om man vill). Man behöver inte någon speciell maskin,
det fungerar oftast precis lika bra från sin mobiltelefon eller
surfplatta.
2. Resultat på webben känns användbara och relevanta.
Webben är en otroligt viktig plattform i dagens samhälle, och
programmering för webben blir bara större och större. Redan idag
säljs det datorer som i princip enbart har webbläsare och inget
annat. Om elever ser att de kan åstadkomma roliga och häftiga
program som fungerar på sina datorer och mobiltelefoner, inser
de direkt hur användbart det kan vara. När man programmerar en
telefonbok i C++ och testar den i kommandotolken, så lär man sig
visserligen hur if-satser och filhantering fungerar, men hur
användbart känns det att ha en telefonbok i kommandotolken
egentligen?
3. JavaScript kan se ut som C, C++, Java, C# och alla andra språken.
Funktioner, if-satser, for-loopar, while-loopar m.m. är alla sig
(relativt) lika mellan många språk. Detta gäller även
JavaScript. Detta betyder att när man skriver program i
JavaScript så går man inte miste om något som C-programmerarna
lär sig, utan grunderna inom programmering består.
4. JavaScript kan vara helt olika de andra vanliga språken, såsom exempelvis C, C++, Java, C# osv.
Det som många inte tänker på är att JavaScript faktiskt är ett
funktionellt språk. Det går visserligen att skriva kod som i
princip är identisk motsvarande C-kod, men det går också att
skriva kod som är helt annorlunda. Funktionell programmering är
ett helt annat synsätt på programmering och problemlösning, och
vill man fokusera på detta är JavaScript perfekt! Det är ett
modernt språk som stödjer många häftiga synsätt inom
programmering.
2012 medförfattade jag
boken "Spelprogrammering.nu
med HTML5 och JavaScript", och nu under 2013 kom vi ut med en ny
utgåva. Boken handlar om hur man kan lära sig programmera
webbaserade spel från grunden, oavsett bakgrund. Jag tror att vem
som helst kan lära sig programmera webbspel! Om man redan är
intresserad av programmering och kan en hel del så har vi försökt
göra boken intressant ändå, genom att gå väldigt djupt på vissa
delar. När jag använt JavaScript som undervisningspråk har jag
funnit att eleverna jobbat snabbt och lärt sig mycket på kort
tid. Jag ska se till att i ett senare inlägg, mer konkret beskriva
hur man kan lägga upp sin undervisning kring JavaScript.
Jag som driver denna blog heter Mikael Tylmad, är född 1984 och bor
i en förort till Stockholm som heter Tullinge. Där bor jag med min
fru och en dotter som heter Tilde (eller ~ som jag brukar kalla
henne).
Jag jobbar som systemadminstratör på
högstadieskolan Södertörns
friskola, där jag också driver skolans datorklubb. Jag tycker
att det behövs mer programmering på högstadiet!
Min dotter ~ som vid fyra månaders ålder bekantar sig med en
dator.
Jag är och vandrar på Island. Vulkaner är häftiga, Island är
i princip en stor vulkan => Island är häftigt.
För det mesta håller jag på med lite allt möjligt, dock alltid något
som jag vill göra. Om man sysslar med saker som man inte trivs med
blir resultatet oftast dåligt. Exempel på saker som jag gillar:
Systemadministration
Sedan 2006 har jag installerat, konfigurerat och administrerat
linux-servrar, linux-klienter och windows-klienter
på Södertörns friskola. Jag
trivs själv bäst i linux och finner alla andra alternativ
undermåliga. Om det ska skriptas gör jag det helst
i bash, men jag inser fördelen med kraftfullare
språk som exempelvis perl. I skrivande stund
administrerar jag ett antal webbservrar (mestadels Apache) som
hanterar ett tiotal olika webbtjänster (många egenutvecklade,
några wordpress och annat gott och blandat). Utöver servrar och
klientdatorer så bygger jag och sköter om trådade samt trådlösa
nätverk.
Undervisning
På Södertörns friskola driver
jag Datorklubben
där jag undervisar elever på högstadiet och gymnasiet. På
Tullinge Gymnasium har jag totalt fyra gånger hållit i en 50p
gymnasiekurs som heter Datalogi A (en lokal kurs som vi gjort
allt material själva till, inklusive en kursbok). Det senaste
året har jag jobbat som gästföreläsare för teknik-fyran på Tumba
Gymnasium.
Webbutveckling
Jag utvecklar ofta olika typer av webbtjänster och jag använder
mig i princip uteslutande av PHP på serversidan.
Läromedelsutveckling
Det är väldigt roligt att syssla med undervisning och jag söker
alltid efter den mest pedagogiska lösningen. När det gäller
programmering har jag jobbat med att göra undervisningen
roligare och samtidigt bättre. Detta har resulterat i en lärobok
som använder spelprogrammering för att lära ut
programmering: Spelprogrammering.nu
med HTML5 och JavaScript. Denna lärobok har också en egen
hemsida: www.spelprogrammering.nu. Givetvis
är hela boken skriven i LaTeX.
Frisbeegolf
Den enda sport jag sysslar med är frisbeegolf, och detta har jag
gjort sedan 1996. Numera spelar jag oftast på Visättra
sportcenter, men har tidigare spelat mycket på Järva.
Hiking
Hiking är det bästa sättet att uppleva naturen på. Min
favorit-hike är Laugavegur på Island, som jag gått två
gånger. Utöver Island har jag också vandrat i Härjedalen och
även gått runt Mount Blanc-massivet längst med den berömda
TMB-rutten, en riktigt trevlig och spektakulär vandring.
Brädspel
Jag älskar att spela brädspel. Bland favoriterna finns Dominion,
Race for the galaxy, Titan, och många andra!
JavaScript-biblioteket jQuery lämpar sig utmärkt om man snabbt vill
göra ett peka-och-klicka spel. Jag gav några elever uppdraget att
skapa online-spel för små barn, och första idén blev att göra
pussel.
Steg ett var att för hand rita de motiv som pusslen ska baseras
på. Ett av dessa pussel skulle bli en vacker solnedgång, och
resultatet blev (efter att ha skannats) följande:
Vi laddade sedan in bilderna i en dator och efterbehandlade de
lite. Prefekt tillfälle att träna på hur man använder Gimp! I Gimp
är det dessutom enkelt att skära ut pusselbitar ur
originalbilderna. Solnedgången fick följande bitar:
Tanken är nu att pusselbitarna ska finnas blandade runt om på
skärmen, och i mitten ska det finnas en svartvit, svagt utsuddad
version av det färdiga pusslet så att man får lite hjälp att lösa
pusslet. Bakgrundsbilden kan också Gimp hjälpa oss med:
Nu är det dags att börja programmera! Vi börjar med lite enkel
HTML-kod. En grundregel med HTML är att man ska få med all data som
en sida/applikation ska innehålla, men hålla sig från att skriva in
beteende och design. Därför är det helt korrekt att nu börja vårt
pusselspel med att fylla HTML-koden med alla bilder som pusslet
består av:
För att nu lägga till intelligens till pusselspelet behövs jQuery
samt jQuery UI. Dessa bibliotek används extremt mycket numera på
nätet, och inkluderas bäst i koden genom att man använder deras egna
CDN:er. För att få jQuery UI att fungera bra på enheter med petskärm
behövs biblioteket jQuery UI
Touch Punch. Detta får man ladda hem och lägga på samma plats
som HTML-filerna.
Koden som behövs för att nu göra våra pusselbitar flyttbara är
totalt en rad lång.
<script>
$(".pusselbit").draggable();
</script>
Här väljer vi ut alla HTML-element som tillhör
klassen pusselbit och gör dem dragbara. I HTML-koden kommer
vi givetvis behöva ge bilderna rätt klass, men hela den resulterande
koden blir fortfarande väldigt simpel:
Nästa naturliga steg är att vidareutveckla designen på sidan och
kanske ha några olika pussel som man kan lägga. Det skulle också
vara snyggt med lite mer JavaScript-kod som exempelvis slumpar ut
pusselbitarna på skärmen varje gång man laddar ett pussel, och som
kanske inser när pusslet är färdigt. Jag återkommer!